Med den mörka årstiden ökar inbrotten

Nu har den mörka årstiden än en gång kommit. En årstid som präglas av många bostadsinbrott.

 

Enligt BRÅ är november följt av december de månader som det sker och anmäls flest bostadsinbrott. Förra året anmäldes i Sverige drygt 22 000 bostadsinbrott. Förutom förlusten av själva egendomen kan det också leda till att man aldrig mer kan känna sig riktigt trygg efter att ha fått sitt hem invaderat. Trots polisens ansträngningar klarades enbart ca 4 % av bostadsinbrotten upp. Ett försvinnande litet antal. Enligt Nationella Operativa Avdelningen (tidigare Rikskriminalpolisen) är många bostadsinbrott utförda av ligor med hög grad av organisering. De kan förfoga över alltifrån spejare till GPS-utrustning med inmatade mål. Ligor som agerar internationellt.

Otryggheten och frustrationen har ökat. Inte minst på landsbygden.  Polisen ska ha en eloge för att de gör så gott de kan men de har ingen lätt uppgift p.g.a. bristande resurser. Det behöver tillföras mer resurser till Polisen och ordentliga gränskontroller behöver upprättas igen för att försvåra de internationella ligornas verksamhet.

Lärare lämnar yrket

Enligt SCB så har i genomsnitt ca 4000 lärare bytt yrke årligen 2009-2013. Samtidigt väntas stora pensionsavgångar och intresset för att söka till lärarutbildningen är lågt. Enbart ca 8000 utbildas per år.

Samtidigt har regeringen gjort något utspel om att försöka få forskare att via ett snabbspår utbilda sig till lärare mot 25.000 kr i månaden i utbildningsbidrag.

Vad hjälper det när så många som kommer ut i yrket sedan ändå byter yrkesbana eftersom arbetssituationen inte är hållbar? Det måste ju till åtgärder som gör att situationen förbättras drastiskt om vi ska få en långsiktigt bättre skola. Inte att några få ska få ett utbildningsbidrag för att läsa till ett yrke som de med stor statistiskt sannolikhet snart ändå kommer lämna.

Ohållbar situation enligt fd statsminister

Nu går även f.d. statsmininster Göran Person ut i tidningen Land och kommenterar det ohållbara i landsbygdens situation. Flera punkter som nämns känns igen från Landsbygdspartiet oberoende. Äntligen någon mer som fått insikt i hur snett det är.

Exempel nedan:

"Skattesystemet
– Väldigt stora delar av landsbygden har en kommunalskatt som är alldeles för hög i relation till vad invånarna får för service. Det kan gälla skola, kollektivtrafik och annan service. Samtidigt får andra en fantastisk service till en lägre kommunskatt. Det är inte hållbart och man borde göra om hela systemet för att få det mer rättvist."

Vi har idag ett väldigt skevt skattesystem där skatteuttaget är mycket större för landsbygdens del medan subventionerna och samhällsservicen mest kommer storstäderna till del. Det här är i längden ohållbart.

"Jordbrukets överlevnad
– När gårdar läggs ned kommer markerna till slut att växa igen. Jag möter personer i dag som tror att vi kan en levande landsbygd utan jord- och skogsbruk. Det är fruktansvärt naivt. Det som gör landsbygden attraktiv är ju kulturmarkerna, det är ingen som kommer att vilja vistas i en landsbygd som har växt igen."
Kulturbygd, inte bara urskog, hör till en levande landsbygd. Borde inte vara konstigt, men för många är det det.

"Mindre självförsörjning 
– Vi lever i en tid med ökad sårbarhet genom militära konflikter, terrorangrepp, smittsamma sjukdomar, handelskonflikter och finansiella kriser. Det riskerar att störa vår grundläggande livsmedelsförsörjning och vi har gått för långt i Sverige med att släppa ned vår självförsörjningsgrad. I en händelse då landets tvingas stänga importen av någon anledning, är vi ganska nakna."

Vi har gått alldeles för lågt. 45-50% självförsörjningsgrad som det är i dag är en katastrof. Om inte annat lär det bli det den dagen det krisar ordentligt ute i vår redan oroliga värld.

Landsbygdsupproret Stockholm 21 september

Landsbygdsupproret kommer samlas på Mynttorget i Stockholm nu den 21 september.

Foto från landsbygdsupproret.se

"Ställ upp för att visa regeringen att svenska bönder är utrotningshotade, svensk mat och svenska jobb hänger ihop!

Kom till Stockholm måndagen den 21/9, vi samlas kl.08.00 på Mynttorget. Valfri klädsel, men helst ljusa färger.

Vi gör detta i Landsbygdsupprorets namn, brevid LRFs manifestation senare samma dag där de kommer lämna över en lista med namnunderskrifter för mjölkbönderna till regeringen som lämnar in sin höstbudget denna dag."

landsbygdsupproret.se

Rovdjursvakan 2015

I går hölls rovdjursvaka. En manifestation som vill sätta fokus på den press djurägare upplever från rovdjur och som arrangeras av svenska fåravelsförbundet.

Fåravelsförbundet har också sammanställt en kravlista.

- En snabb, mindre restriktiv och förenklad hantering av länsstyrelserna beslut om skyddsjakt på stora rovdjur.

- En reglerad förvaltningsjakt. Förvaltningsplaner är beslutade och ska verkställas.

- Samförvaltning av alla viltstammar. Det måste finnas mat så det räcker till våra vilda djur i skogen.

Flyktingpolitik som gör skillnad

Dagens debatter har fokus på vad för asylregler som ska gälla, hur SFI ska bedrivas, dagsersättningsnivåer för asylsökanden m.m. En del t.o.m. debatterar hur högt taggtrådsstängsel som ska byggas. Egentligen är de alla ganska ovidkommande saker i det stora hela.

Idag har vi en situation där miljoner och åter miljoner människor är på flykt. De är på flykt från fruktansvärda förhållanden. Oavsett vad man käbblar om för åtgärder här hemma så blir ju deras hem inte säkrare för det.  Oavsett vem man anser bär ansvaret för att de drivits på flykt så kommer vi inte kunna vrida tillbaka tiden. Vi kan inte stoppa utvecklingen innan hemskheterna som drivit dem på flykt tillåtits ske.

Faktum är att den mest effektiva  flyktingpolitiken, den flyktingpolitiken som gör egentligen skillnad, är den politik som ser till att människor inte behöver bli flyktingar. Den näst bästa är den som ser till att människor kan sluta vara flyktingar.

Är det någon som inbillar sig att de ca 11 miljoner människor som är på flykt inom och från Syrien kommer sluta vara på flykt och vilja återvända för att fortsätta bygga upp sina liv i hemlandet igen så länge inbördeskrig och ISIS härjar?

Är det någon som tror att ISIS kommer sluta försöka expandera sitt terrorvälde "bara" de får Syrien och Irak att styra över?

Om någon tycker det är påträngande att ca 3 miljoner av Syriens ursprungligen ca 23 miljoner invånare har flytt Syrien och söker säkerhet i andra länder (Andelen syriska flyktingar är mycket större än 3 milj men de flesta är på flykt inom sitt eget land). Vad kommer denne då tycka om ISIS vinner verklig terräng i Egypten med 82 miljoner invånare? Eller om terrorgruppen Boko Haram får verkligt fotfäste i Västafrika? Säg i ett land som Nigeria med en befolkning på över 230 miljoner?

Prat om vilket antal kvotflyktingar hit eller dit som ska få komma är ju i sammanhanget bara prat. Det gör ingen större skillnad på antalet desperata människor som är på flykt.

Man kan ha vilka asylregler som helst, men det stoppar inte desperata människor. Man kan ha hur högt taggtrådsstängsel som helst, det stoppar heller inte desperata människor. USA har en mycket välbevakad gräns i söder. Ändå beräknas antalet illegala immigranter vara upp emot 20 miljoner i landet. Då är det ändå inte i regel människor som flyr krig och terror utan de söker troligen bara möjligheten till ett bättre liv. Hade Mexico haft ett regelrätt inbördeskrig som satt halva dess befolkning i flykt så hade 20 miljoner fort passerats med råge.

Poängen är att en flyktingpolitik som gör verklig skillnad kräver helt andra åtgärder än de som ofta debatteras i media och dessutom mest syftar till att något parti ska vinna populistiska poänger. Det är en politik som kräver att man gör insatser innan terrorgrupper/regimer tillåts uppstå. En politik som bekämpar den terror som får människor på flykt så människor kan återvända. En politik som främjar att folk kan leva och bo utan att tvingas på flykt.

Det är en flyktingpolitik som inte går att definieras via hur många kvotflyktingar som ska tas emot, men det är en politik som gör skillnad.

Sluta utarma landsbygden

Tänkvärd insändare:

"Mellan 1994 och 2005 lades mer än 100 polisstationer ned. Utredarna poängterade att det viktigaste för medborgarnas trygghet var inte polisstationer utan synliga poliser.  Jovars, men nu står landsbygds- och glesbygdskommuner ofta utan både polisstationer som synliga poliser. Fanns det ett samband där trots allt mån tro?

Grundtryggheten försvinner när polis, räddningstjänst,  vård, skola och omsorg på landsbygden monteras ned. Detta är samhällsservice som bör komma alla till del. 

Landsbygdspartiet anser att vi bör vända trenden av nedmontering. Vi behöver förbättra samhällsservicen, inte försämra.

Landsbygdspartiet anser också att det går göra mer ur skattesynpunkt. Idag har vi ett skattesystem som direkt och indirekt missgynnar landsbygden och de som bor och verkar där. Vi måste reformera skattesystemet, inte fortsätta med brandskattning."

Avskaffa ränteavdraget

Ränteavdraget bidrar till att uppmuntra ökad belåning samt att tillgångspriser skjuter i höjden. Det är alltså en politik som uppmuntrar folk till att skuldsätta sig. Ju mer ju bättre...

De som gynnas mest av ränteavdragen är höginkomsttagare som belånat sig maximalt.

Det är en skattesubvention som innebär att alla via vårt kära Skatteverk får vara med och bidra till att de med hög belåning ska undslippa en del av räntekostnaderna. Samtidigt gör de lägre räntekostnaderna att priser på t.ex. bostäder höjs d.v.s.  belåningen blir högre än egentligen motiverat vilket leder till än större skattesubventioner.

30 miljarder! går till åt att skattesubventionera ränteavdragen. En ofantlig summa som skulle kunna gå till någonting mycket mer produktivt.

Avskaffandet eller reducering av ränteavdragen vore en samhällsekonomisk välgärning. Dessutom skulle även privatekonomin och välfärden må långsiktigt mycket bättre av det.

Arbete och sparande ska gynnas och premieras. Inte att skuldsätta sig.

Twitter

Gör som fler än 1000 andra. Följ oss på Twitter och delta i debatten.

Beredskapspeng till lantbruket

Nedan en läsvärd insändare från företrädare för Landsbygdspartiet Oberoende.

"Frihandelsreglerna inom Gatt och EU syftar i sin yttersta form till att ge så låga priser som möjligt åt konsumenterna. Detta genom att släppa marknadskrafterna helt fria.

Dessa regler fungerar bra inom de flesta branscher. Att ett land då riskerar att helt bli utan en viss typ av produktion är sådant som vi får acceptera. Till exempel hade vi tidigare två tillverkare av däck i Sverige (Gislaved och Trelleborg). I dag har vi ingen.

När vi kommer till livsmedel måste dock synen bli en annan. Frihandelsreglerna betraktar livsmedel på samma sätt som varje annan konsumentprodukt. Att ett land – i en krissituation – skulle komma att stå helt utan egen livsmedelsproduktion, måste ses som betydligt allvarligare.

Vad händer till exempel om klimatförändringar slår till med negativa odlingsbetingelser i viktiga exportländer för baslivsmedel?

Vi är inte där ännu, men åtgärder måste sättas in så att vi aldrig riskerar att hamna i en situation där vi står helt utan egen livsmedelsförsörjning. Sveriges självförsörjningsgrad är långt under 50 procent. Det vill säga mer än hälften av all mat importeras.

Vi får hoppas att det aldrig blir krig och total avspärrning – i så fall har vi bara mat till knappt halva befolkningen. Krig är så stort och osannolikt att vi förutsätter att det aldrig kommer att hända. Ändå håller vi oss med ett försvar, som någon sorts försäkring mot det osannolika. Har ni hört någon politiker säga att vi bara skall försvara halva landet?

Men oavsett om vi vinner eller förlorar ett krig, så vill vi väl ha mat? Och mat vill vi ha även om problemet inte är krig, utan total kollaps i de ekonomiska systemen – oljekris, miljökatastrof eller annat. Vad hade hänt om nedfallet från Tjernobyl hade hamnat över Skåne?

Tidigare höll Sverige sig med olika beredskapslager av mat, drivmedel etcetera. Dessa är vad vi vet i huvudsak avskaffade.

Vi vill föreslå att dessa återinförs, men då inte i form av torrprodukter och fryslager, som med jämna mellanrum måste bytas ut och kastas av åldersskäl. Nej, vi föreslår ett levande beredskapslager bestående av mjölkkor, köttdjur, spannmålsodling, potatisodling och andra basprodukter. Dessa förnyas ”av sig själv” årligen.

Det är således inte själva produktionen, som vi betalar för, utan just beredskapseffekten. Hur mycket pengar som skall avsättas för en viss produktionsgren avgörs av prognosen för just den grenen. Det finns således ingen anledning att betala beredskapspengar till områden där beredskapen av sig själv är god.

Samhället måste ha resurser för snabba omprioriteringar när något händer. Just nu är stora delar av svensk mjölkproduktion på väg att slås ut.

Vi föreslår därför att regeringen tillskjuter medel, så att vi omgående kan ge en beredskapspeng per mjölkko. I det längre perspektivet föreslår vi att Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap ges i uppgift att ta fram en försörjningsplan, så att hela landet skall kunna garanteras en rimlig försörjning vid olika scenarier.

Målet att ge billigast möjliga konsumentprodukter torde medföra en fortsatt storleksrationalisering. Beredskapspolitiken bör däremot ta hänsyn till riskspridning och att livsmedelsförsörjning, trots eventuella logistikproblem, skall kunna garanteras i alla landets delar.

Vi menar att på detta sätt ges möjlighet till beredskapspengar i vissa delar av Sverige samtidigt som andra jordbrukseffektiva områden kan bli utan.

Vi är införstådda med att det finns krafter inom EU, som kommer att betrakta detta som protektionism och ett fördolt och otillåtet produktionsstöd. Det är då viktigt att Sverige med kraft hävdar den rätt till alliansfrihet och självständig beredskapspolitik, som vi vid EU-inträdet förbehöll oss.

Landsbygdspartiet vill se en levande landsbygd. Ett livskraftigt jordbruk i hela Sverige är en förutsättning för att nå det målet."

Låt ungdomarna bestämma

Politiker från ena sidan tycker bestämt att alla gymnasieutbildningarna ska inkludera studier som ger högskolebehörighet. Politiker från andra sidan tycker bestämt att det inte alls ska vara så på yrkesprogrammen. Utan man ska studera enbart till yrket i sig.

Vi tycker att detta kan ungdomarna själva bestämma. Ungdomar själva kan avgöra om de vill ha enbart en yrkesutbildning eller en yrkesutbildning inklusive högskolebehörighet.

Låt ungdomarna som läser yrkesprogrammen läsa de kurser, samt göra den praktik, som krävs för att klara yrket först. Lägg de mer teoretiska högskoleförberedande kurserna i slutet, år 3. Då kan de ungdomar som vill välja bort att läsa de sista kurserna men ändå få en yrkesutbildning och börja jobba göra det. De ungdomar som vill fortsätta läsa längre väljer att göra så och får de teoretiska högskoleförberedande delarna sig till del. Gör det valbart helt enkelt.

Vi pratar här om ungdomar, unga vuxna, i 17-18 års åldern. Fullt kapabla att ta egna beslut utifrån den situation de befinner sig i. Huruvida man ska läsa högskoleförberedande kurs eller ej känner man bäst själv. Det kan variera från person till person, tillika hänga ihop med hur arbetsmöjligheterna ser ut för en just då.

Taket höjs i a-kassan

Regeringen har bestämt att taket ska höjas på a-kassan. Allt görs inte rätt, men när det görs så ska man ge en eloge. Likväl som man ger kritik när det görs fel.

I detta fallet har man gjort rätt. Det var 13 år sedan sist det hände. Från och med 7 september är den högsta ersättningen 910 kr per dag de första 100 ersättningsdagarna istället för 680 kr.

Därför, en eloge.

Detta var ett steg i rätt riktning.

En rimlig a-kassa är bra ur flera synpunkter. Precis som andra försäkringar skyddar den mot saker man inte alltid kan rå för. Arbetslöshet innebär ett stort ekonomisk avbräck och det behövs ofta en viss tid för att kunna hitta ett nytt arbete. Det skyddar individen ekonomiskt.

Det andra skälet är att det dämpar lågkonjunkturerna. När inkomster minskar p.g.a. arbetslöshet minskar efterfrågan på varor och tjänster vilket leder till fler arbetslösa. En rimlig försäkring dämpar fallet i efterfrågan och fungerar därför sstabiliserande. Det skyddar samhället ekonomiskt.

Sommarpratare

Två medlemmar ur Landsbygdspartiet Oberoende´s partistyrelse har sommarpratat på radio nyligen.

Hör dem nedan:

Magnus Malmsten

Claes Littorin

Ökning av försvarsanslagen och återinförd värnplikt

Landsbygdspartiet Oberoende höll nyligen sitt årsmöte och tog i och med det ställning i en rad frågor. En av dem var försvaret. Insändaren nedan ger uttryck för partiets ställningstagande i försvarsfrågan:

"Alla de fri- och rättigheter som vi kan räkna med i Sverige är ingenting värda om vi inte kan skydda dem. Det finns väldigt många viktiga frågor att diskutera i vårt samhälle, men en grundbult för att vi som verkar i samhället ens ska kunna ha möjligheten att ta ställning till dem är försvaret. Sveriges försvar är till för dig och mig, för oss. Försvaret ska säkerställa att vi ska kunna välja vilket samhälle vi vill ha i framtiden. Försvaret ska skydda oss inte bara från rena militära anfall utan också från yttre militära påtryckningar och maktdemonstrationer som syftar till att försöka påverka oss och vad vi i Sverige ska göra. Det är därför av yttersta vikt att vi har ett försvar som klarar av uppgiften.

Landsbygdspartiet Oberoende har nu i dagarna på det senaste årsmötet tagit ställning i försvarsfrågan. Den nedmontering av försvaret som skett genom de etablerade partiernas försorg allt sedan 80-talet har varit direkt skadlig för Sverige. Den har varit präglad av kortsiktighet och önsketänkande istället för realistiska överväganden. Den har liknat den naiva politik som fördes med nedrustningar efter första världskriget då beslutande politiker var rörande överens om att det aldrig mer kunde bli krig.

Det är Landsbygdspartiet Oberoende avsikt att verka för ett kraftigt ökat försvar med betydande ökningar av försvarsanslaget. En dryg tredubbling av försvarsanslagen kommer enligt våra beräkningar behövas om vi med någon trovärdig ska kunna återupprätta en försvarsförmåga som klarar av att försvara hela landet, inte bara Mälardalen i en vecka.

Värnpliktssystemet behöver dessutom återinföras och därtill behöver beredskapslager för bl.a livs- och drivmedel återinföras. Hemvärnet liksom den civila beredskapen behöver stärkas.

Landsbygdspartiet Oberoende är i nuläget ett litet parti i vardande men vi kommer driva denna linje så hårt vi bara kan för vi tycker att Sverige är värt att försvara, hela Sverige."

Utan landet stannar staden

Tänkvärd insändare publicerad i Dala-demokraten:

"Vi svenskar har oftast ett lågmält sinnelag där vi kan tycka att saker är åt pipsvängen men något franskt temperament är vi inte speciellt kända för. Men nu är gränsen nådd.
Vi måste alla höja blicken för att se vad som händer på landsbygden i allmänhet och för våra svenska jordbruk i synnerhet.

Det är 101 år sedan bondeupproret och nu startar Landsbygdsupproret 2015. 

På långfredagen genomförs en manifestation på ett stort antal platser i landet, som protest mot bland annat att Sveriges etablerade partier och politiker totalt har misslyckas med att utveckla hela landet. Detta har pågått i decennier. Urbanisering har närmast varit ett honnörsord och en långsiktig och systematisk överflyttning har skett av ekonomiska resurser till förmån för främst tillväxtregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö på landsbygdens bekostnad.

Svenska bönder, har haft den största konkurrensnackdelen av samtliga branscher. En gång hade vi blomstrande jordbruk, nu går de på knäna? Idag har vi, och med all rätt utifrån ett djurskydds- och miljöperspektiv, de högsta kraven på oss i Europa. Men vad händer? En gigantisk offentlig dubbelmoral, där vi endast i undantagsfall upphandlar livsmedel som uppfyller svenska miljö- och djurskyddskrav, trots att vi ställt dessa krav på våra svenska bönder! Detta har slagit ut mycket av den inhemska produktionen. Effekten har blivit att de djur som fötts upp i andra länder för konsumtion av svenska folket, haft trängre bås, mindre liggytor och blivit svanskuperade. De har fått antibiotika i förebyggande syfte, med i vissa länder så mycket som 30 gånger så mycket som det genomsnittliga svenska djuret. Detta är ett direkt hot mot den restriktiva svenska modellen beträffande antibiotikaresistens.

Sveriges självförsörjningsgrad är nere på 47 procent, en oerhört låg siffra som tydliggör vår sårbarhet och även det ett bevis på mångårig vanskötsel av svensk jordbrukspolitik. Det paradoxala är att i en verklig krissituation så kommer våra städer att bli mest utsatta.

Initialt var tanken med EU en garant för fred och stabilitet i Europa men vad har vi fått? Hur kan det komma sig att vi svenskar så tyst anpassar oss till den överstatlighet som EU-medlemskapet innebär, samtidigt som vi tydligt ser alla negativa saker. Det finns en hel del inom EU som är bra och självklart ska vi ha samarbete och självklart ska vi ha handelsavtal men inte på bekostnad av vad vi själva byggt upp under generationer. De stora länderna får bestämmanderätt över de små. Storstadsbefolkningen, får bestämmanderätt över landsbygd och småorter. Vi som drabbas av besluten upplever det hela som att majoriteten förtrycker minoriteten. 

Nu kommer framöver GMO-beslut och en ny frölag vilket innebär att stora multinationella bolag får monopol på i princip allt genetiskt växtmaterial. Det blir otillåtet att använda och odla med egna fröer. Denna utveckling och liknande styrs i stor utsträckning av drygt 30 000 lobbyister i Bryssel. Vilka får de betalt av?

Svensk transportnäring går på knäna när utländska chaufförer kör långt in i Sverige med bilar och bränslen, som aldrig skulle tillåtas i Sverige. Oftast tankas de inte heller i Sverige. Att de dessutom via en väsentligt mycket lägre lön, ger också en stor konkurrensfördel som slår ut inhemska arbetstillfällen och snedvrider marknaden. Våra hårda miljökrav på motorer och bränsle, ger i kombination med frihandel, totalt sett en sämre miljö både nationellt och globalt, i och med att de rena svenska transporterna slås ut av miljöbovar från andra länder.
Om den svenske åkaren och bonden följde de regler som gäller för det importerade, skulle de polisanmälas och dömas till böter eller fängelse.

Svenska naturresurser skänks i stort setts bort till utländska prospekteringsföretag utan att någon protesterar? Vilka får sen ta hand om eventuella skadeeffekter i miljön? Ja det blir vi själva.

En gång var vår vattenkraft knuten till lokal produktion som gav såväl lokala arbeten och inkomster för individen och kommunen. Så är det inte längre. Vart tar då alla miljarder vägen? Mycket går till statlig förvaltning och administration, som naturligtvis finns i storstäderna. Där betalas tilltagna löner, som i sin tur genererar lokal fastighetsskatt. Men för industrier – som normalt finns i småorterna – där är skatten statlig. Och som resultat får vi de lägsta lönerna på landsbygden och samtidigt den högsta kommunalskatten.

Serviceutbud och allmänna kommunikationer försvinner från orterna och alltfler statliga företag återcentraliseras efter att ha funnits på flera orter. Fokus ligger på kringfartsleder i Stockholm medan järnvägsunderhållet försummas och allt fler tågdestinationer upphör.

I stora delar av glesbygden finns inga kollektiva kommunikationsmedel. Lägg ihop detta med dagens drivmedelsbeskattning så blir det djupt orättvist mot befolkningen på landsbygden, vilken oftast är tvingad att använda bilen till arbete, skola med mera, vi har inga alternativ. Givetvis skall vi alla jobba för ett klimatsmart och hållbart samhälle, men varför skall vi på landsbygden betala hela kalaset? De mest klimatsmarta varorna är de som produceras nära konsumenten, inte de som tvingas åka lastbil och flyg över jordklotet. En differentierad drivmedelsbeskattning genom att priset sänks i proportion till avståndet till den kollektivtrafikförsedda tätorten kan vara ett intressant alternativ. Detta kan medföra kraftigt höjda priser i tätorten men även att priset sjunker proportionerligt på landsbygden, på detta vis delar vi på klimatbördan och uppfyller ett av många kriterier för en levande landsbygd.

Nu är gränsen nådd för besparingar och indragning av offentliga tjänster. Nu är gränsen nådd för alla de beslut som inkräktar på vår trygghet och trivsel som för alla medborgare skall vara rättvist fördelade. Nu är även gränsen nådd för vad kanske världens bästa livsmedelsproduktion orkar med i form av politikerstödd illojal konkurrens.

Vet ni om att om vi inte har en levande och livskraftig landsbygd kommer även våra städer att dö!"

Låt hela Åre kommun leva

I Hallen, Åre kommun, hotas högstadieskolan av nedläggning. Istället ska det sparas pengar genom att bussa elever till en skola som redan är trång.

I Hallen lyfter föräldrar en rad nackdelar varav långa restider bara är en. Även personalen i Hallen har farhågor. En del argument från politikernas sida besvarar man med en saklig lösning. "Att kommunen anser att tre språkval ska erbjudas är en felaktig prioritering för en glesbygd. Ändrade riktlinjer från staten ger utrymme att arrangera språk via distans och därmed ingen skillnad mellan en stor eller liten skola".

I föreslagen mottagande skola höjs även där kritiska röster från föräldrar "Inga fler elever i en redan trång skola" och från personal "Svårt att servera fler i elevfiket. Lokalbrist. Större klasser mindre lärartähet?".

Helt klart så har beslutande politiker i Åre inget glesbygdsperspektiv. Allt ska tydligen istället centraliseras och beslut tas i strid med uppfattningarnas hos dem det berör.

För er som står på barrikaderna i Hallen. Stå på er. Låt HELA Åre kommun leva!



Källa: Åre kommun Sammanträdesprotokoll Dnr BUN.2014.52

Vad är egentligen glesbygd?

Vad är egentligen glesbygd? En definition säger  att områden med mer än 45 minuters bilresa till en tätort med fler än 3000 invånare är glesbygd. Det gör i så fall att större delen av Norrlands inland, delar av Småland och västra Svealand samt Roslagen och Bergslagen faller inom denna definition.

Glesbygdskommun används också ibland. Det är en kommun där mindre än 70% av invånarna bor i tätort samt har en befolkningstäthet lägre än åtta invånare per kvadratkilometer. enligt den definitionen är följande kommuner glesbygdskommuner:

Bräcke
Dals-Ed
Ljusdal
Nordanstig
Nordmaling
Pajala
Ragunda
Robertsfors
Sollefteå
Sorsele
Strömsund
Torsby
Vansbro
Vilhelmina
Vindeln
Ånge
Årjäng
Åsele
Överkalix
Övertorneå

Jordbruksverket har också följande karta över Sveriges kommuner och deras indelning i hur de ser på glesbygd, landsbygd, stadsområde och storstadsområden.

Mineralersättningen

Mineralutvinning skiljer sig på många sätt från annan näringsverksamhet. Den kan inte omlokaliseras, den innebär ett permanent uttag av naturresurser - resurser som inte kommer tillbaka eller framtida generationer till del och ger ofta långsiktigt miljömässiga konsekvenser.

Gruvbrytning i Sverige förekommer främst i Norrbotten, Västerbotten  och Bergslagen. De två förstnämnda står för ca 95% av svensk gruvnäring.

Mineralutvinning bygger också på ett fungerande samarbete mellan gruventreprenören och omgivande samhälle. Infrastruktur behövs. Vägar, bostäder till arbetare, samhällsservice m.m. Något som ska bekostas av det offentliga.  På sätt och viss kan man säga att vinster från gruvnäring är privata medan eventuella kostnader, i alla fall de som kommer i efterhand, är offentliga.

Dagens gruvskatt - mineralersättning är på 0,2%. I en internationell jämförelse är det oerhört lågt. 0,15% går till markägaren. 0,05% till staten. Inget av det betalas till de kommuner eller de regioner som resursuttaget görs i.

Vore det inte rimligt att dels se över mineralersättningsstorlek, dels se över vart den går?

En så låg skattehöjning som upp till 3,15% där markägaren får fortsätta behålla 0,15% men kommun, län och stat delar på de 3 procenten borde tillföra statskassan drygt 1 miljard kronor. Samma summa till de kommuner och län som är berörda. Pengar som kan komma väl till användning. Inte minst för att bygga infrastruktur och samhällsservice.

Svenska försvaret måste restaureras

Nedan följer en nyligen publicerad insändare med många poänger från Landsbygdspartiet Oberoende gällande det svenska försvaret.

"Nu är det snart ett år sedan Landsbygdspartiet oberoende, i en artikel, pekade på vikten av att öka landets förmåga till självförsörjning av livsmedel. I den artikeln drog vi (Magnus Malmsten och Claes Littorin) paralleller till läget i Ukraina.

Nu ett år senare kan vi konstatera att inget har hänt i frågan. Knappt ett endaste litet politiskt initiativ i frågan har lyfts. Däremot har en hel del enskilda initiativ att stötta våra bönder startats. Bredvid står våra politiska partier och applåderar dessa initiativ. Men i övrigt är det tyst som i graven. Läget i Ukraina är ännu värre nu, än då. Sanktioner från EU, mot vår aggressive granne, tycks inte hjälpa.

Nato har börjat röra på sig i den ukrainska frågan. Vem vet hur detta kommer att sluta? I värsta fall nalkas ett storkrig, med allt vad det innebär av umbäranden, blockader och stängda gränser.
Vad sysselsätter då våra politiker på riksnivå, under tiden vi möjligen närmar oss en katastrof? Ja, inte är det då frågor av karaktären livsmedelsförsörjning och hur landet skall försvaras. I huvudsak har politiken, fram till nu, präglats av hur landet skall styras under innevarande mandatperiod.

Jo, försvaret av landet har diskuterats. Anslagen skall ökas med cirka tre miljarder årligen. Tre miljarder räcker till ungefär tre Jas Gripen.

I dag är försvarsanslaget 1,2 procent av BNP, 41 miljarder. Enligt landets överbefälhavare klarar vi att försvara Mälardalen (läs Stockholm) mellan 1–2 veckor. Alltså, 41 miljarder som i princip är bortkastade, eftersom det inte räcker till för att lösa uppgiften att försvara Sverige.

Om Sverige i framtiden fortfarande skall vara militärt alliansfritt behövs ett försvar med en tillräckligt hög tröskeleffekt för att en eventuell angripare skall tänka sig för ordentligt, innan en sådan plan sätts i verket. Försvaret av landet behöver restaureras till de nivåer som rådde i början av 1980-talet. Beredskapslager av livsmedel behöver också återinföras.

När det gäller drivmedel är det nästan lika illa. Vi har genom en internationell överenskommelse åtagit oss att hålla ett beredskapslager av drivmedel.

IEA:s (Internationella Energirådet) medlemsländer är skyldiga att upprätthålla totala oljelagersnivåer som motsvarar minst 90 dagar av föregående års nettoimport. Sverige är medlem. Denna överenskommelse kom till stånd 1974, efter en oljekris året innan. Kommer det fungera att transportera drivmedel mellan medlemmarna i händelse av ofred?

Inget försvar eller befolkning kan prestera utan mat, inget motordrivet fungerar utan drivmedel. Lantbruket kommer att behöva drivmedel för att upprätthålla vår redan låga självförsörjningsgrad (mindre än 50 procent) och förhoppningsvis öka den i händelse av kris. Lantbruket behöver troligen personalstöd, till exempel från Blå Stjärnan, vid en krissituation. En stor yta igenväxt åkerareal måste då åter tas i bruk. Sverige har för tillfället cirka 570 000 hektar nedlagd jordbruksmark. Om nedläggningstakten fortsätter som nu, kommer ytterligare 260 000 hektar att vara nedlagda inom 40 år.

Landsbygdspartiet oberoende anser att hela landet skall leva, samt att hela landet skall kunna försvaras."

Alliansens neddragningar av Försvaret

Punkt efter punkt radas upp här på neddragningar som Alliansregimen genomförde i Försvaret under sin tid i regeringsställning.

Även allmänhetens skydd har fått stryka på foten då alla skyddsmasker har förstörts.

Under samma period har omvärldsutvecklingen gått i rak motsatt riktning. Krig och oroligheter har brutit ut allt kraftfullare och krupit allt närmre. Incidenter både till sjöss som i luften har blivit allt vanligare. Inte minst ubåtskränkningar inomskärs och övningsanfall med bombflyg mot svenska mål.

Det är prekärt att neddragningarna fortsätter och att Sverige har ett rekordlågt anslag av BNP till försvar- och säkerhet. Den civila beredskapen har nedmonterats och för livsmedelsförsörjning är vi beroende av andra EU länders välvilja. Livsmedelsförsörjningen förutsätter dock att vi kan skydda transportlederna. Något man verkligen kan ifrågasätta kapaciteten till efter år av neddragningar.

Det behövs mycket för att vända den här utvecklingen. Under snart tjugo års tid har nedmonteringen pågått. Allt sedan försvarsbeslutet 1996. Ingen av riksdagspartierna verkar på allvar vilja ta tag i frågan.

Stolt över ett kvalitets- och miljömedvetet lantbruk

En tänkvärd insändare!

"En inspektion har nyligen genomförts och lantbrukare vid kusten i bl.a. Kalmar län har fått beröm för att vara bra på att följa miljölagarna. En liknande undersökning gjordes redan för sju år sedan med liknande goda resultat. 

Vi i Landsbygdspartiet Oberoende är stolta över det mycket kvalitets- och miljömedvetna lantbruk som vi har i Kalmar län, liksom i hela Sverige. Svenskt lantbruk saknar i många fall motstycke i en internationell jämförelse. För oss är det därför en självklarhet att lokalt producerade livsmedel bör väljas till t.ex. skolor och ålderdomshem. För oss är det en självklarhet att jordbruksnäringen bör premieras mer genom att t.ex. se över kostnader för en del tillsynsavgifter. För höga tillsynsavgifter verkar fördyrande på svensk livsmedelsproduktion och skapar ojämlika konkurrensvillkor. För oss utgör det en självklarhet att en levande landsbygd är en grundförutsättning för att hela Kalmar län, liksom Sverige, ska kunna leva."

Ökad försörjningssäkerhet

Bloggaren Cornucopia är helt rätt ute i sina tankar kring hur man kan öka försörjningssäkerheten: Totalförsvaret som genväg runt EU:s jordbrukspolitik

Det är naivt att tro att det skulle gå att importera all mat vid en större kris. En större kris innebär  troligen att även resten av EU länderna är hårt ansträngda och solidaritetsprincipen vad det gäller livsmedelsförsörjning kan då vara ifrågasatt.

En större kris kan innebära att transportvägarna blockeras eller handel omöjliggörs p.g.a. andra faktorer. Ett land som inte har mat nog till att föda till sina invånare påverkas lätt av yttre påtryckningar samt kan lättare drabbas av inre turbulens och oroligheter.

Både beredskapslager som stöd för ökad självförsörjning och försörjningssäkerhet ligger i linje med Landsbygdspartiet Oberoendes tankar. Det bidrar dessutom till en levande landsbygd.