tisdag 30 december 2014

Vad behöver försvaret?

Försvaret är en grundbult i varje samhälle som vill upprätthålla oberoende och förmåga att själv välja väg. Försvaret är ju inte bara där för att verka i skarpt läge utan kan också verka avskräckande. Det bästa försvaret är ju det som aldrig behöver användas.




Just nu upplever Europa den oroligaste perioden på länge. Regelrätta strider utkämpas i Sveriges närområde. Antalet militära provokationer mot Sverige har också ökat dramatiskt. Samtidigt har Sverige i stort sett rustat ned hela territorialförsvaret och kvar finns en insatsorganisation (IO14) som är tänkt att kunna användas vid utlandsinsatser under t.ex. FN-flagg.

Intressant i detta läge är vad insynspersoner anser behövs för att skapa ett trovärdigt försvar. Försvarsskribenten "Skipper" har gjort en förtjänstfull intervju av tre representanter från Försvarsmakten; en generalmajor från Armen, en viceamiral från Marinen och en generalmajor från Flygvapnet.

Några utdrag från intervjuerna nedan:

"Anser du att gällande insatsorganisation IO14 är operativt relevant?

Jag anser att IO 14 inom överskådlig tid varken kommer att ha rätt utformning eller tillräcklig volym.

Svaret är NEJ.

Nej! IO 14 grundar sig på helt andra förutsättningar och med ett större fokus på internationella insatser än övervakning och försvar av eget territorium. Det är omöjligt att bedriva någon försvarsoperation värd namnet med den otillräckliga numerär av förband som IO 14 innebär.


De primära marina verkansdelarna utgörs i dag av 7 korvetter, 4 ubåtar och en amfibiebataljon. Är det en rimlig numerär?

Nej. Minimikravet bör vara att marinen ska kunna agera i minst två områden samtidigt. T ex ubåtsjakt på Västkusten samtidigt som den genomför insatser i Östersjön.

Svaret är NEJ.

Skall målsättningen vara att försvara Sverige mot ett militärt angrepp eller ens upprätthålla integritetsskydd i ett krisläge är det helt otillräckligt. Vi borde kunna upprätthålla försvar även för Södra Östersjön och på Västkusten. För att nå de här målen skulle jag bedöma ur ett marint lekmannaperspektiv att det skulle behövas ytterligare 7-8 kvalificerade ytstridsfartyg, ytterligare 3-4 ubåtar och ytterligare en amfibiebataljon.


 Sverige har idag 100 JAS 39 Gripen som ska minskas till 60 mot decennieskiftet. Hur många stridsflygplan förväntar du dig att Försvarsmakten ska ha i luften i händelse av kris/krig?

Antalet flygplan är för litet. Befintliga plan måste bl a kunna skyddas på marken med kvalificerat luftvärn och genom utspridning. Därför bör det eftersträvas en mix av fler flygplan, kanske sammanlagt ca 100, kvalificerat luftvärn och ett utbyggt krigsbassystem.

För att i en krigssituation nå en uthållighet i luftförsvaret på 2 – 3 veckor bedömer jag att man totalt behöver ha en numerär på 90-100 flygplan. Sedan skall man vara medveten om att detta förutsätter att man har ett basskydd värt namnet både på marken och i form av lv.


Vad anser du är en rimlig nivå för försvarsanslaget?

För ett år sedan hade jag sagt ca 1,5 % (ungefär som våra nordiska grannländer), nu lutar jag nog åt närmare 2 %.

När jag jobbade med dessa frågor avsatte vi ca 2,8 % av BNP. Jag tyckte och tycker det var en rimlig miniminivå.

2 % av BNP är ett minimum om vi skall fortsätta att vara alliansfria."


Det är m.a.o. en rejäl sågning som dessa högt uppsatta insynspersoner ger kring svensk försvarsförmåga. Både ökad numerär, förmåga som finansiering behöver komma till.

Nuvarande kapacitet ger möjligtvis förmåga till att försvara inloppet till Mälaren och Stockholm några dagar (under förutsättning att alla hinner dit och inte tas på sängen), men det verkar vara långt kvar till att kunna försvara hela Sverige.

söndag 28 december 2014

Decemberöverenskommelsen

Idag gick statsminister Löfven (S) och partiföreträdare för Mp, C, M, Fp och Kd ut och informerade om den informella överenskommelsen som gjort att extraval ej kommer utlysas.

I korthet går den ut på att:

- Minoritetsbudgetar ska släppas igenom.

- Man ska ej bryta ut delar av budgeten.

- Den statsministerkandidat som får störst majoritet ska släppas igenom.

- Tre politikområden ska göras upp om över blockgränserna; försvaret, energifrågor och pensionerna.

Därtill ska en utredning tillsättas för att eventuellt ändra riksdagsförordningen och överenskommelsen ska gälla fram till valet 2022.

Som allt annat kan man både se positivt som negativt i allt det här.

Det positiva kan vara att "tjafset" har lagt sig och man började försöka reda ut saker, få till lite verkstad. Det kan borga för en del stabilitet framöver. Minoritetsregeringar är ju inget ovanligt i Sverige och landet måste ju kunna styras trots det.

Det vanliga är dock att minoriteten söker stöd hos majoriteten genom kompromisser, t.ex. genom att anpassa en statsbudget. Så har minoritetsregeringar fungerat förut och det är också logiskt utifrån hur väljare röstar. En sådan budget får då stöd av en majoritet av de förtroendevalda som väljarna valt.

Decemberöverenskommelsen är någonting helt annat. Efter den surrealistisk cirkus som var så "tvingades" de börja samtala med varandra, men lösningen var som sagt något udda. Nu har man indirekt sagt att man ska låta minoriteten kunna bestämma över majoriteten. Det rimmar lite illa vid en första anblick. Det återstår dock hur detta kommer se ut och om det ens kommer hålla som praxis.

En annan reflektion är att tidigare var det högljutt prat om vikten att stå för just sin politik som gjorde att Alliansen röstade för sitt. Från Löfvens håll var det prat om extraval för att lösa de politiska knutarna. Plötsligt verkar inget av detta viktigt längre. Det går fort att byta inställning i politikens värld...

Annie Löf lovade t.o.m.tydligen hellre äta upp sin högra sko än stödjar S: Jag äter hellre... Gäller det fortfarande?

På Moderaternas FB-sida är kommentarerna inte nådiga över uppgörelsen: "Aldrig mer M!! Varför rösta överhuvudtaget? En röst på M är tydligen en röst på S... Så nästa gång det är val stannar jag hemma i soffan!" 

Även Socialdemokraternas FB-sida får sig en och annan kommentar: "Jag röstade på socialdemokraterna men ändå är alliansen kvar o deras budget snacka om att bli blåst o lurad när man röstade."

Liksom Folkpartiets: "Min röst har ni förlorat. Varför skall jag rösta på FP när ändå rösten hamnar hos S eller MP? Väljarna kommer att straffa FP och man hamnar under 4% spärren för denna idiotiska överenskommelse."

Samt Miljöpartiets: "Svagt och mycket fegt av Miljöpartiet. Nu har vi blivit ett vänsterparti från att varit ett grönt parti. När jag gick med i partiet 1996 var jag stolt, ett parti som inte tillhörde något block, varken vänster eller höger utan det gröna blocket."

Det känns viktigare än någonsin att fler politiska alternativ, än de som sitter i riksdagen, får komma fram i debatten. Sverige behöver fler rådiga politiska alternativ, inte färre och villrådigare.


lördag 27 december 2014

Skolreformer som skolan EGENTLIGEN behöver

Eva-Lotta Hulten beskriver Björklunds skolpolitik bra med orden (min fetstil):

"När Jan Björklund förra året presenterade sin utredning om forskningsstödet för hans reformer (”Det tar tid”), konstaterade den handplockade utredaren på punkt efter punkt att stödet antingen var svagt, obefintligt eller att det saknades forskning. Björklund hävdade ändå att rapporten visade på goda effekter för hans reformer.

Förvrängning är en metod som Björklund använt sig av under hela sin karriär som skoldebattör och skolminister. När han började hävda att det gick dåligt för den svenska skolan presterade Sverige exempelvis över, eller en bra bit över genomsnittet i alla Pisadelarna." 

Reform på reform har lanserats. Ibland flera per år och de har inte alltid gått hand i hand, tvärt om. Att resultaten dalat är inte ett dugg förvånande.

När skolans verksamhet har krav på sig att grunda sig på forskning så är det väldigt underligt att de politiska reformer som genomförts inte alls behövt det. På den politiska nivån verkar det mer gälla att komma fram i media, hålla sig aktuell och få saker att låta bra. Huruvida det man påstår är förankrade i någon verklighet verkar kvitta. 

Det finns gott om forskning inom skolans område. Forskning som visar på vad för något som ger bra resultat, men det är sällan, om någonsin, som den politiska debatten handlar om dessa saker. Istället lyfts saker som tidigare betyg eller läx-rut fram. Saker som har en väldigt, väldigt marginell betydelse i det stora hela.

John Hattie, en av världens mest kända skolforskare, har t.ex. sammanställt vilka 138 faktorer som ger mest resultat. En sammanställning som grundar sig på 50.000 studier och 80 miljoner deltagande elever. Föga förvånande så kommer lärarens roll väldigt högt upp på denna rankning. Hatties studier listar även saker mer i detalj t.ex. att det är lärarens tydlighet i undervisningen och förtroendefulla relationer lärare-elev som ger bland de bästa effekterna, 0,75 effektstorlek respektive 0,72 Jämför det med t.ex. lärares ämneskunskaper som ger en effektstorlek på ringa 0,09.

Om det är lärare och ovan beskrivna faktorer som är den enskilt största framgångsfaktorn så bör lärare få lära sig av varandra d.v.s. få tid till att arbeta tillsammans, planera tillsammans,  observera varandras lektioner. Inte sitta med administrativa fylleri-uppgifter på sin egen kammare.

Michael Fullman har visat på vikten av att rektorer får vara pedagogiska ledare. I verkligheten är de flesta rektorer överösta av administrativa och ekonomiska ansvarsuppgifter.  Fullman menar också på att de skolor som har störst av behov av mer resurser ska också få det. En skolpeng där varje elev genererar lika mycket i någon form av marknadsekonomiskt produktionstänk rimmar illa med framgång för ett skolsystem.  Fullmans tankar har lyckats bra att vända skolsystemet i Kanada.

Santiago Rincon-Gallard lyfter fram att enskilda kosmetiska reformer kvittar. Det är de breda, tydliga politiska visionerna som ger effekt. Det behöver också vara en tvåvägskommunikation mellan politiker och skolans aktörer. Inte bara uppifrån och ned.

Samtliga påvisar också att en nyckelfaktor är att minska lärares ensamarbete till förmån för samarbete. I länder med goda studieresultat arbetar lärare mer tillsammans samt undervisar färre timmar. Istället läggs mycket mer tid i veckan (15-25 timmar) på att tillsammans analysera elevernas inlärning och tänka ut åtgärder.

Skolsystemet måste dessutom vara långsiktigt. Det fungerar inte med kortsiktigt tänk.

En förslagslista på vad skolan EGENTLIGEN behöver kan då se ut som nedan:

Ge lärare förutsättningar att samarbeta och lära utav varandra.
Minska den administrativa bördan både för lärare som rektorer.
Låt rektorer vara pedagogiska ledare.
Skolor med större behov ska ha mer resurser.

söndag 21 december 2014

Höj milersättningen



Landsbygden har inte tillgång till all den kollektivtrafik som finns i och kring tätorter. Därtill är kollektivtrafiken kraftigt subventionerad medan t.ex. biltransporter är kraftigt beskattat. En bil är ofta en nödvändighet för att kunna bo och arbeta på landet.  Detta förhållande ger inte rättvisa och jämlika villkor, tvärt om. Det blir väldigt skeva.

Milersättningen har inte höjts sedan 2008. En höjd milersättning skulle kompensera inte bara för ökade kostnader utan signalerar också att arbete lönar sig, samt gör det ekonomiskt mer attraktivt att söka arbete även på längre avstånd.

Vi vill se

Inläggen här är ett uttryck för personliga åsikter och inte nödvändigtvis punkter som finns stadgade i något partiprogram,vare sig lokalt regionalt eller på riksnivå.

Samhällsservice bibehålls i hela Sverige och att man på rättvisa villkor kan bo, leva och arbeta på landsbygden
Mer resurser till polisen
Höj milersättningen
Med den mörka årstiden ökar inbrotten



EU-medlemskapet omförhandlas
EU och medlemskapsavgiften



Självförsörjningsgraden och användandet av lokalt producerade livsmedel ökar
Osäker omvärld
Vilka drivmedel ska vi ha i framtiden


Hela Sverige ska kunna försvaras
Vad behöver försvaret?
Ökning av försvarsanslagen och återinförd värnplikt



Demokratin och möjligheter att påverka utvecklas
Ge 16-åringar rösträtt i kommunalvalen
Låt ungdomarna bestämma


Skattereformer
Mineralersättningen
Avskaffa ränteavdraget



Ge 16-åringar rösträtt

En del menar på att våra ungdomar är omogna och saknar kunskaper och livserfarenhet, men vilka har egentligen bäst erfarenhet och kunskap om frågor som rör t.ex. skolan eller fritidsgården? Kunskaper och erfarenheter kring vad det innebär att vara ung?

Idag är rösträttsåldern 18 år för kommun, landsting och riksdag. Med val vart fjärde år gör det att genomsnittsåldern för förstaväljare är 20 år. All respekt för den äldre generationen, men en allt äldre befolkning gör att antalet röstberättigade äldre ökat kraftigt. Vilket naturligtvis ger genomslag i vilka frågor som främst kommer upp på den politiska dagordningen och riskerar tränga undan andra.

Som 16-åring kan du idag arbeta och förfoga över eget ihop tjänade pengar, betala skatt, får driva företag och du är straffbar.

Det är inte mer än rimligt att  16-åringar får vara med och påverka genom att få rösträtt i kommunval. Kommunen är ju den politiska nivå där man kan påverka närmiljön främst. Dessutom utgör skola och barnomsorg i den genomsnittliga kommunen den största delen av verksamheten. Verksamhetsgrenar som våra 16-åringar definitivt har närmast kunskap och erfarenheter av.


Valet 2018

Om du tycker Landsbygdspartiet Oberoende är det bästa valet, ta en av partiets valsedlar och rösta för en levande landsbygd!

Om partiets valsedel fattas ta en blank och skriv "Landsbygdspartiet oberoende".

lördag 20 december 2014

Maten tar slut på tio dagar

Mycket läsvärd artikel av Emil Schön. Originalet finns här. Artikeln återgiven nedan. Min fetstil.

"Mindre än hälften av den mat vi äter i Sverige produceras inom landets gränser. Jordbruket är dessutom helt beroende av fossil energi i form av drivmedel, handelsgödsel och bekämpningsmedel. Sedan EU-inträdet förlitar sig Sverige på EU-länders solidaritet i händelse av kris. Ola Pettersson, högskoleingenjör vid Institutet för jordbruks- och miljöteknik, ifrågasätter att förmågan att hjälpa verkligen finns om krisen drabbar hela Europa samtidigt.
– Det är säkert sant vid en lokal kris i Sverige eller i Norden, men om hela EU drabbas av samma kris samtidigt skulle det kunna stöka till situationen ordentligt, säger han.
Ola Pettersson har tillsammans med sina kolleger räknat på hur den svenska livsmedelsförsörjningen skulle kunna drabbas vid en energikris. Han fick idén under Libyenkriget. Khadaffis sista desperata plan var att spränga oljeledningen fram till Medelhavet. Europa får 30 procent av sin olja den vägen. Utgångspunkten är att plötslig energibrist uppstår och sedan håller i sig i tre till fem år. Tre olika scenarion presenteras där den fossila energin minskar med 25, 50 respektive 75 procent.
Enligt rapporten skulle Sverige klara en 25-procentig minskning utan alltför allvarliga konsekvenser, men det skulle behövas fler händer i jordbruket.
– Jordbruket liksom resten av samhället är inriktat på en ekonomisk tidsoptimering. Ända sedan andra världskrigets slut har man köpt bort arbetade timmar med hjälp av högre energiinsats, säger Ola Pettersson.

Vid de allvarligare bristscenariona skulle livsmedelsförsörjningen ändras radikalt och Sverige hotas av svält. Energiintensiva grödor som oljeväxter och potatis skulle försvinna, liksom gris- och kycklingindustrin.
– I de tuffare lägena har vi inte energi att hålla öppna spannmålsfält för matning av kyckling och grisar. Kvar blir extensivt bete som underhåller mjölkkor som huvudsaklig proteinkälla, säger Ola Pettersson.
Han konstaterar också att husdjur som landets 350 000 hästar skulle ifrågasättas om livsmedelsbristen blir för stor.
– Vi försökte uttrycka oss diplomatiskt i rapporten. Det går inte att lägga don på dagens ridhästar, så en gissning är att det skulle bli mer hästkött på tallrikarna under en period, säger han.
Befolkningen skulle få producera mer av sin egen mat, men för att kunna göra det skulle kunskaperna i själv­hushållning behöva öka igen.
– De har varit självklara, men försvinner i snabb takt. Kunskapsnivån faller för varje generation, säger Ola Pettersson.

Att Sveriges beredskap är undermålig är något som Civilförsvarsförbundet skriver under på. Beredskapslagren är tömda sedan länge.
– Lagren med drivmedel, livsmedel, skyddsmasker, allt är borta. Det enda som finns kvar är tutan som ljuder första måndagen i månaden klockan tre. Men det är mer som en teknisk kontroll av ett reservaggregat. Bakom tutan är det tomt, säger Sven Lindgren, ordförande i Civilförsvarsförbundet.
2002 avskaffade riksdagen Beredskapsförordningen. 90 dagars oljereserv är det enda lager som finns. Ändå visar undersökningar att svenska folket har stor tilltro till att myndigheterna skulle lösa en tillfällig livsmedelskris i Sverige.
– Det skulle de inte. Livsmedelsverket kom med en rapport 2011 vars slutsats var att om en kris inträffar i dagsläget så blir var och en i princip tvungen att klara sig själv. Maten tar slut på tio-tolv dagar, konstaterar han och efterlyser riktade informationssatsningar där Civilförsvarsförbundet och andra organisationer ges resurser att utbilda fler medborgare i självskydd.
– Vid stormen Gudrun var det de privatpersoner som själva hade reservaggregat hemma som snart kunde börja hjälpa andra kompisar som var utan ström. Ju bättre utbildade medborgare du har, desto högre beredskap får samhället som helhet."

fredag 19 december 2014

God Jul(mat)

Vid juletid är det många som har möjligheten att träffa släkt och vänner över en bit god mat. Kanske dukas det då upp skinka, revbensspjäll, ägg, kyckling, köttbullar och mycket annat gott.

En tanke som jag vill skicka med inför julhandlingen är att Sverige har en av världens bästa djurskyddsregler. I Sverige behandlar man inte djur med antibiotika annat än vid sjukdom och då bara om det föreskrivs av veterinär, aldrig i tillväxtssyfte. Vi doppar inte kycklingar i klor och köper man dessutom från en lokal eller regional producent så slipper vi långväga transporter som tär på miljön. Köp av lokala produkter stödjer det lokala näringslivet. Köp av svenskproducerat visar också att man stödjer den lagstiftning vi i Sverige har tagit fram för bästa möjliga djurskydd och matkvalitet. Något som jag, och jag hoppas fler, ställer upp på.

söndag 14 december 2014

Godtycklig trygghet

Erik Kring, skadechef hos if, skrev nyss en debattartikel som berör den försämrade grundtryggheten. Den finns i original här Godtycklig trygghet och återges nedan (min fetstil):

"År 2004 infördes en ny lag för Räddningstjänsten i Sverige, Lagen om skydd mot olyckor. Den reglerar Räddningstjänstens uppgifter och tanken är att alla invånare har ett likvärdigt skydd mot olyckor och bränder.

Den största förändringen i den nya lagen var att kommunerna fick ett större ansvar. Kommunerna känner de lokala förhållandena och kan bättre anpassa verksamheten efter de behov som finns.
Har det då blivit såsom det var tänkt?

Det korta svaret är: nej.

Förändringen har i huvudsak lett till ett stort antal nedläggningar, sammanslagningar och besparingar enligt ”osthyvels-principen” på Räddningstjänsterna runt om i landet. Fokus har inte varit anpassning efter behov, utan på möjligheten att spara pengar.

Någon samlad bild över läget och vilka konsekvenser dessa neddragningar har fått har inte gjorts. Oron och missnöjet har varit omfattande på alla de orter där brandförsvaret fått sämre resurser eller lagts ned. Från Haparanda i norr till Osby i söder, från Östhammar i öster till Mark i väster, har protester hörts när neddragningar i Räddningstjänsten beslutats.

Problemet är att dessa besparingar sker utan att vi omedelbart märker konsekvenserna.
Så länge inget händer, så länge det inte brinner, sätts inte den nya organisationen riktigt på prov. Ingen vet hur hårt besparingen slår förrän det är för sent.

Som försäkringsbolag ser vi dock baksidan av kommunernas insparade mynt. Bara i somras brann tre bostadshus ner till grunden. Tre hus som vid en snabbare insats hade kunnat räddas. Ett av husen låg i Stockholms skärgård, endast 500 meter från land.

Men Räddningstjänsten hade inte möjlighet att ta sig ut med båt utan fick vänta på ordinarie bilfärja.

Tre hus bara hos oss innebär många fler hus totalt. Det blir många familjer som mist sina hem i bränder. Hem som kanske hade kunnat räddas om resurserna varit bättre.

Skogsbranden utanför Sala, som granskades i TV4 Kalla Fakta tidigare i höst, visade också på oroväckande brister hos Räddningstjänsten. Framför allt saknade många deltidsbrandmän grundläggande utbildning, något som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, nyligen slagit larm om. En nedbrunnen bostad är en katastrof för den som drabbas.

Men det är också en fråga om en grundläggande trygghet och tilltro till samhällets funktioner för alla medborgare. Vad innebär en väl fungerande räddningstjänst i hela landet, såsom lagen kräver?

Vi förväntar oss att Räddningstjänsten är snabbt på plats om olyckan skulle vara framme. I dag tar det i snitt fem–sex minuter för brandkåren att komma om det brinner i våra större städer. I glesbygden däremot kan man få vänta närmare en timme innan man får hjälp. Det är självklart inte rimligt att Räddningstjänsten är precis lika snabb över hela Sverige, men den nedrustning av brandsförsvaret vi har sett skapar oro.

Resultatet efter tio år med den nya lagen är oroväckande. Ett väl fungerande brandförsvar borde vara en självklarhet. 

I dag ser vi att detta beror på var man bor i landet. Möjligheten att spara några kommunala kronor går ofta före invånarnas säkerhet. Och så länge det inte brinner gör det ju inget…"

fredag 12 december 2014

Kommunerna måste få tjäna på vattenkraften

Per Langer, VD för Fortum Sverige, skrev för ett tag sedan en debattartikel som lyfter problematiken med hur skatten på vattenkraft fungerar och hur den istället bör fungera.  Inlägget finns här: Kommunerna måste få tjäna på vattenkraften samt återges nedan (min fet-stil):

"När den statliga fastighetsskatten på småhus avskaffades 2007 ersattes den med en kommunal fastighetsavgift. Samma förändring har dock inte skett på fastighetsskatten på kommersiella, industriella fastigheter. Här är det fortfarande staten som drar in pengarna. 

För oss som äger och driver över 130 vattenkraftverk runt om i Sverige är frågan om fastighetsskatten både en fråga om pengar och om rättvisa. Vi betalar varje år miljardbelopp i skatt för våra vattenkraftverk. 

Frågan blir dock mer och mer aktuell för varje år varför dessa ska tillfalla statskassan? Att fastighetsskatten är enbart statlig är, internationellt sett, ganska unikt för Sverige: Både i Norge och Finland tillfaller hela eller delar av skatten kommunerna där verksamheten bedrivs.
 
Vinnarna på vattenkraftens fördelar är många. Vattenkraften är reglerbar och därmed en förutsättning för mer vindkraft och annan förnybar kraftproduktion. Den är CO2-fri vilket gynnar klimatet globalt och bidrar till Sveriges unika ställning som föregångare i utsläppsfri produktion. Vi som kraftbolag vet att vattenkraftens flexibilitet är en fördel jämfört med i stort sett alla andra kraftslag.

Och för energiomställningen på kontinenten är den nordiska vattenkraftens roll som "batteri" i systemet ovärderlig och den kommer att växa än mer i betydelse i framtiden. Vattenkraften har i ett större - nationellt, europeiskt och globalt - perspektiv nästan bara fördelar, nästan bara vinnare. Det finns dock, som med all kraftproduktion, nackdelar. I vattenkraftens fall uppstår de lokalt, i de vattendrag som regleras. I närheten av där dammar och kraftverk byggs.

Det känns dock lite konstigt att också det offentligas direkta ekonomiska avkastning på denna unika produktion ska hamna utanför de orter där man ser och upplever de enda nackdelarna. För oss som aktör spelar det i praktiken ingen roll vems kassa de skatteintäkter vi ska betala går till. En krona till Stockholm är för vår del inte vare sig mer eller mindre än en krona till Bollnäs eller Borlänge.

Men nog skulle det kännas bättre om skatten helt eller delvis hamnade i de kommuner där verksamheten bedrivs än att den går till statskassan. Det skulle göra skillnad för acceptansen för verksamheten och för känslan av att vi gör rätt för oss i de kommuner där vi finns och verkar.

Modern vattenkraft är kapitalintensiv snarare än arbetsintensiv. Visst har vi anställda och entreprenörer i alla de delar av landet där vi finns. Men själva produktionen är till stor del automatiserad.

Kommunerna kan inte räkna med storskalig sysselsättning (med tillhörande kommunala skatteintäkter) från kraftproduktion, även om vi varje år investerar mycket stora belopp i både underhåll, modernisering och uppgraderingar. Till saken hör att vattenkraften ofta är lokaliserad i kommuner som lider av utflyttning och glesbygdsproblematik, på orter som verkligen skulle behöva nya intäkter.

Vi skulle vara de första att med glädje välkomna ett system där fastighetsskatten för lokal kommersiell verksamhet helt eller delvis tillfaller de kommuner där verksamheten bedrivs. Det skulle knyta oss som lokal aktör än närmare de samhällen där vi verkar. Det skulle låta också lokalbefolkningen få del av mer än de allmänna fördelarna från vår bästa kraftkälla.

På de flesta ställen där vattenkraften funnits i upp till hundra år finns en stor stolthet över "det egna" kraftverket och dess historia. En skatteväxling från stat till kommuner skulle modernisera också den stoltheten och det lokala engagemanget."


Per Langer har helt rätt i det han skriver. Varför ska skatteintäkterna helt och håller hamna i Stockholm när det är människor i och kring vattenkraften som får sin livsmiljö påverkad? I Fortums fall går ju både bolagsskatt, momsinbetalningar och fastighetsskatt för kraftverken till statskassan. Möjligtvis går en liten rännil inkomstskatt till kommunerna, men som Per Langer beskriver så är ju verksamheten inte arbetsintensiv på något sätt, tvärt om. Det enda rimliga vore ju om det fanns en rättvisare fördelning.

onsdag 10 december 2014

Osäker omvärld

Världen är i och för sig aldrig säker, men stundtals känns den osäkrare än vanligt.

Det känns inte mer tryggt av att veta att självförsörjningsgraden är synnerligen låg, att beredskapslager är avvecklade och allt i princip är beroende av just-in-time leveranser.

Enligt ett uttalande av Civilförsvarsförbundets ordförande förra året så har inget annat land haft en så kraftigt sjunkande självförsörjningsgrad som Sverige de senaste åren.

Skulle en större kris bryta ut så att handelsvägar blockeras och import av livsmedel omöjliggörs eller försvåras så dröjer det inte länge förrän hyllorna gapar tomma.




Jordbrukspolitik ligger ju nu mycket på EU nivå och förespråkare för det brukar mena på att inom EU råder solidaritetsprincipen. Inom EU kan man hjälpas åt. Vi i Sverige skulle då kunna fortsätta importera drygt hälften av vårt livsmedelsbehov, så som vi gör nu.

Det låter som önsketänkande.

Beredskapslager är avvecklade i hela EU och vad hjälper det att det eventuellt finns livsmedel  att tillgå i andra delar av EU om transporterna vid en större kris av en eller annan anledning inte kan fungera som vanligt?

tisdag 9 december 2014

Kinda och startandet av lokalavdelning

Landsbygdspartiet Oberoende fick i valet 2014 1 st mandat i Kinda kommuns fullmäktige, fast det under valrörelsen inte fanns någon lokalavdelning för partiet i Kinda.

Det är ett gott exempel på att personer lokalt, med engagemang och sakligt förda argument, kan nå ut utan man för den skull har en stor organisation bakom sig.

Nu har dock en lokalavdelning (Kinda lokalavdelning) formellt bildats vilket förhoppningsvis kommer underlätta arbetet framåt i Kinda kommun.

För den som är intresserad av att starta en lokalavdelning så finns en hel del tips att få via denna länken: Att starta förening.

Det behövs enbart tre personer för att starta en interimstyrelse. En lokalavdelning är naturligtvis inget måste för att vara engagerad, men kan i vissa lägen vara en fördel. I alla fall om man vill driva lokala frågor.

måndag 8 december 2014

EU och medlemsavgiften

Samarbete mellan länder är bra och också en nödvändighet för att skapa utveckling. Europas länder har mycket gemensamt, men också olikheter. Inte minst vad det gäller förutsättningar för livsmedelsproduktion beroende på geografiska- och klimatfaktorer. Här i Sverige har vi t.ex. ett kallare klimat och en kortare växtsäsong än längre söderut. Vårt avlånga land gör även avstånden stora ibland, vilket fördyrar.

Inom ramen för EU kan många viktiga frågor avhandlas, men EU av idag har vuxit till en gigantiskt stor byråkratisk koloss som kostar mycket pengar. Förutom byråkratin kan man också ifrågasätta många av de transfereringar som görs mellan medlemsländerna.




Sverige betalar idag mer pengar än vad man får tillbaka. Starka strömningar inom EU verkar också vilja driva EU i en än mer federalistisk riktning vilket skulle leda till att än mer pengar skulle samlas in och fördelas av EU.

2015 ska Sverige betala in 40,1 miljarder kr till EU.

Det är ungefär lika mycket som svenska staten lägger på pensioner. Närmare bestämt budgetposten "Ekonomisk trygghet vid ålderdom" där utgifter från allt som garantipension, bostadstillägg till pensionärer, äldreförsörjningsstöd till änkepension m.m. ingår.

Sverige får av EU tillbaka 10,3 miljarder kr.

Det ger ett underskott på - 29,8 miljarder kr!

Vart går då Sveriges medlemskapsavgift till EU?

Merparten går till olika former av jordbruksstöd till andra EU-länder. Länder med längre växtsäsonger och lägre krav på djurhållning än vad Sverige har.

Är det egentligen meningen att så mycket skattepengar ska gå till att stödja jordbruket i övriga EU? Borde inte de kunna användas till någonting bättre här?

söndag 7 december 2014

Alliansens budget 2015-2018

Den budget som röstades igenom i riksdagen och föranledde regeringskrisen och uttalande om att utlysa extra val återfinns via länken nedan:

Alliansens budget 2015-2018

En av punkterna i budgetmotionen är:


"8. Riksdagen avslår regeringens förslag om skattesänkning för pensionärer vilket
beskrivs i kapitel 6.2. i budgetpropositionen."



Pensionärer får med andra ord inte se sänkt skatt efter årsskiftet.

Det var ju 2006/2007 som skatten på arbete sänktes, men skatten på pensionsutbetalningarna låg kvar. Frågan är dock om det verkligen ska vara skillnad på lön och pension?

Ska de som redan ägnat ett helt arbetsliv till att betala skatt, år efter år efter år, betala mer skatt än andra då arbetslivet avslutas?

Det verkar inte riktigt rättvist.

Medborgarförslag

Medborgarförslag är en möjlighet i vissa kommuner och landsting för helt vanliga invånare att få lämna in förslag till fullmäktige. Genom medborgarförslag ges man en möjlighet att aktivt påverka den beslutande församlingen utan man för den delen är politiker.

Möjligheten infördes 2002 och det är kommunerna och landstingen själva som avgör om de vill ge sina invånare denna möjlighet. De flesta gör det, men inte alla. Man måste vara folkbokförd inom kommunen/landstinget för att ha rätt till att skicka in ett medborgarförslag, men man måste inte vara myndig. Även barn och ungdomar kan alltså använda sig av medborgarförslag.

Medborgarförslaget ska vara skriftligt och innehålla någon form av konkret förslag samt vara underskriven. Förslaget blir sedan offentlig handling. Enligt kommunallagen ska medborgarförslag behandlas inom ett år.

Det är inte svårt att skriva ett medborgarförslag. Ett medborgarförslag kan se ut som nedan:

Från:

Kalle Karlsson
Stavgatan 11
Landsortsbyn
kalle.johansson@mejla.hit
Tel.nr.  12345678

Förslag:

Jag föreslår att Västra torget ändrar namn till Per Persson torget.

Motivering:

Per Persson förtjänar att föräras och bli för evigt ihågkommen i kommunen då han gjorde byn känd på riksplanet via sin seger i Vasa-loppet.

Underskrift:

Kalle Karlsson

Medborgarförslag ska dock inte användas i onödan då det finns kommuner som haft denna möjlighet men sedan tagit bort det då det missbrukats.

lördag 6 december 2014

Svenljunga som ett gott exempel

Svenljunga ger en intressant bild av hur politiken skulle kunna fungera. Tidigare i år bildades en lokalavdelning till Landsbygdspartiet Oberoende i Svenljunga. Man fick ingen finansiell hjälp av skattemedel eller sponsorer utan förlitade sig på den ideella hjälpen och engagemanget från medlemmarna.

Slutresultatet blev ändå hela 14,21% av rösterna och fem mandat i kommunfullmäktige. Det ledde till en lokal koalition mellan Socialdemokraterna, Landsbygdspartiet Oberoende och Folkpartiet. Ett gott exempel på att blockpolitik och den traditionella vänster-höger skalan inte är allenarådande när det kommer till att skapa underlag för ett styre baserat på väljarnas vilja.

Väljarna avgav sina röster därefter fick man sätta sig ned och helt enkelt prata med varandra för att komma fram till en fungerande lösning.

Mindre käbbel och mer verkstad helt enkelt.

Regeringskris och extra val

Regeringens budget gick inte igenom utan det gjorde istället Alliansens då de fick stöd av Sverigedemokraterna. Som ett resultat av det så har det antagligen inte undgått någon att Stefan Löfven har för avsikt att utlysa extra val senare denna månad. Extra valet ska då hållas den 22 mars.




Alla partier verkar taggade för en ny valrörelse. Själv har jag aldrig varit med om ett extra val förut så jag har inga tidigare erfarenheter av det (hölls senast 1958).

Personligen kan jag tycka det varit tröttsamt mycket käbbel i riksdagen och alldeles för lite konstruktiv verkstad under denna korta tid som varit efter valet. Alla har pekat fingrar åt varandra och menat på att just de inte får respekt av de andra parterna. Man kan väl säga att några lösningsinriktad personer verkar det i alla fall inte sitta på riksdagens stolar i nuläget.

Ordet "ansvar" har tagits så mycket i mun av de olika riksdagspartierna att ordet känns ganska urvattnat numera...

fredag 5 december 2014

Mer resurser till polisen

Tyvärr är vi många som drabbats av inbrott någon gång. Årets mörka tid inbjuder vissa till annat än mysstämning.

Enbart ca 3 % av villainbrotten klaras upp enligt en uppskattning av Brå 2012. En stor del av dem genomförs under årets mörka period under det fjärde kvartalet. Trenden är illavarslande. Antalet anmälda villainbrott verkar inte minska över tid, tvärt om.

Otryggheten och frustrationen har ökat, inte minst på landsbygden. Exempel på då inbrottsdrabbade invånare i sin frustration tar lagen i egna händer har vi redan sett i småländska Ljungby i år. Polisen gör så gott de kan, men verkar på grund av bristande resurser alltid ligga ett eller flera steg efter.

Det behöver helt klart tillföras polisen mer resurser. Inte minst så att ett mer proaktivt arbete så som spaningsarbete kan utföras och för att kunna göra riktade insatser mot just inbrott.

Sverige, EU och frihandelsavtalet TTIP med USA

En insändare från Landsbygdspartiet Oberoende publicerades för ett tag sedan. Det handlar om frihandelsavtalet mellan EU och USA (TTIP).

"Under ett par månader innan valet, talade de flesta etablerade partierna sig varma för landsbygden. Det fanns ingen gräns i hur man älskade just den landsbygd som man varit med om att montera ned sedan 60-talet.

Nu är det upp till bevis.

Just nu pågår förhandlingar kring ett frihandelsavtal mellan EU och USA (TTIP). Frihandel är i grunden bra, men inte om den sker på olika villkor.
Om vi ser till de bitar i avtalet som rör lantbruket, är det av yttersta vikt att se till att det inte tummas på Sveriges goda djurhållning.

I USA används antibiotika i förebyggande syfte, alltså för att djuret inte ska insjukna. 80 procent av den antibiotika som används i landet går till tamdjursuppfödning! Antibiotikan behöver inte skrivas ut av veterinär, utan kan införskaffas fritt.

I Sverige är siffran 16 procent och ges bara till sjuka djur samt förskrivs av veterinär. I USA tillåts tillväxthormoner och beta-agonister som ska främja en snabb tillväxt. Uppfödarna kan använda detta och liknande medel för att få fram djur med en högre kötthalt och lägre fetthalt. Beta-agonister används som tillväxtbefrämjande medel i foder i många länder utanför EU, till nötkreatur, grisar och kalkoner. I Sverige och övriga EU-länder är dessa medel inte tillåtna.

Vi har följt MRSA-skandalerna från vårt grannland Danmark. Människor har till och med avlidit i sviterna av infektioner. Multiresistenta bakterier som är ytterst svårbehandlade med antibiotika, vill vi ta den risken?

Vill vi översvämmas av billigt amerikanskt nöttkött, på bekostnad av svenskt djurhållning? Bra och etisk djurhållning måste få kosta lite mer. Många lantbrukare har det redan svårt i sin verksamhet.
Samma gäller kycklinguppfödning i USA. Istället för att se till att förhindra salmonella i djurbesättningarna, doppas slaktkropparna i klorbad innan fortsatt hantering, i hopp om att få bort salmonellabakterier. Det är så fjärran från vår syn på djurhållning man bara kan komma.

Landsbygdspartiet oberoende kräver att våra förhandlare inför TTIP-avtalet tar upp undantag som skyddar och upprätthåller vår goda djurhållning."


Vilka drivmedel ska vi ha i framtiden?

Oljan lär inte bli billigare då man är tvungen att borra allt djupare och på allt otillgängligare platser på vår jord för att få upp den. Dessutom är chansen troligen minimal att några fyndigheter ska hittas i Sverige. Även om så skulle ske så är fossila bränslen inte särskilt klimatsmart.

Etanol är ett substitut. Tyvärr tar etanolproduktion en hel del jordbruksmark i anspråk, jordbruksmark är en begränsad resurs på vår jord och den höjda efterfrågan på sockerrör, majs m.m. till etanolproduktion pressar upp livsmedelspriserna. Något som framförallt drabbar de allra fattigaste på vår jord. Redan 2011 ville FAO att USA slutade använda majs till etanolproduktion för att hindra en framtida matkris.

El är i många fall en relativt ren energi-källa och i Sverige har vi många möjligheter att producera den. El är på många sätt ett bra alternativ och vi är ej heller beroende av import för att få fram drivmedel till fordon som drivs med el. Tyvärr lämnar tekniken fortfarande en hel del att önska vad det gäller effektivitet och räckvidd, men visst ska möjligheten användas där det passar.

Kvar har vi också biogas. En produkt som fås genom att använda organiska restprodukter så som matavfall, spannmålsrens m.m. och som vi har alla förutsättningar att tillverka inom Sverige.

Sverige behöver öka sin självförsörjning vad det gäller energi och drivmedel. Det är vare sig ekonomiskt eller miljömässigt hållbart att förlita sig på import i detta avseende. Både el och biogas har sin roll att spela i framtiden. Både dessa liksom andra alternativ så som utvecklandet av talldiesel har vi förutsättningar för att producera själva.

Även framtida generationer har rätt till rent vatten!

Tillgång till dricksvatten är den viktigaste naturresurs vi har. Det är inte alla förunnat på vår jord att ha god tillgång till vatten av bra kvalitet, men här i Sverige har vi hittills varit ganska bortskämda med det. Rent vatten är en resurs vi måste lämna till arv även till nästkommande generationer. Även våra barn , barnbarn och efterföljande generationer behöver rent dricksvatten.

Både Vänern som Vättern är idag jätteviktiga dricksvattenreservoarer som en mängd människor får sitt dricksvatten ifrån. Troligen kommer det bli än fler i framtiden. Det vill säga om det fortfarande är tjänligt då.

Idag står intressen mot intressen. Gruvintressen mot miljöintressen. När det finns risk för att giftiga och skadliga ämnen kan kontaminera t.ex. Vätterns vatten så bör försiktighetsprincipen råda. 

Mineralfyndigheter är idag klassade som riksintressen vilket ger utvinning av dem ett starkt stöd vid juridiska prövningar. Även våra viktigaste dricksvattentäkter, där Vänern och Vättern ingår, behöver få ett lika starkt stöd i lagen. Miljöbalken bör skrivas om och ge våra stora dricksvattenreservoar status av att vara av riksintresse. Rent vatten är en naturresurs minst lika värdefull som mineraler och därför bör en kategori av riksintressen som skyddar våra viktigaste dricksvattentäkter införas.

Välkommen

Välkommen till landsbygdsbo.blogspot.se!

Vi som bloggar här är intresserad av samhällshändelser- och utveckling.  Bosatt på landsbygden och bl.a. mån om att samhällsservice är någonting som även ska komma landsbygdsbor till del.

Politiskt så sympatiserar vi med och är medlemmar i Landsbygdspartiet Oberoende.

Bloggen är främst tänkt som ett sätt att ventilera tankar om samhällsaktuella frågor.

Önskas kontakt med oss går det bra att skicka ett mail här.

Om det inte framgår annat så bilder som publiceras är antingen egna eller från något av följande fria bildarkiv:

Flickr/commons
Unsplash
Wikimedia/commons